När det gäller bemötande så betyder ju inte det att man måste älska alla människor...det funkar inte...MEN...att acceptera andra människor är något helt annat. Du ÄR du och jag ÄR jag...precis som vi ÄR. Det kan ingen ändra på. Och att få höra gör inte si och gör inte så...då är man inne på fel bana...för då är man inte accepterad för den man är utan man ska förändra sej efter vad den/dom andra tycker...och får det fortsätta...ja vad har du då för identitet kvar??? Det där har jag upplevt själv...men trots allt så är det bara jag själv som kan förändra mitt eget förhållningssätt. Jag har ingen rätt att förändra en annan människa. Ingen annan har heller rätt att förändra mej.Man kan inte falla alla människor på läppen heller. Har man sen ett handikapp som du nu har så får man helt enkelt acceptera att du har det och gör man inte det...ja då är inte den personen något att ha heller...jag tänker nu som kompis eller liknande. När det gäller beteende så kommer man längst med att vara sej själv...med sina ticks..eller spasmer som du har...för det är ju DU..det borde inte förändra synen på dej som PERSON...(men jag vet att många gör så)...och folk är så snabba på att döma folk utan att känna personen ifråga...det gör mej f*******d...Du har helt rätt i det där med vett och etikett...för det är också nåt som slår så fel...det som är det för mej behöver inte vara det för någon annan...precis som uttrycket "sunt förnuft". Men jag tror ändå på att får man lära sej som barn att vi har samma människovärde vare sej vi är vita, röda, gula, handikappade, utvecklingsstörda osv så hoppas jag och tror att det kan komma att se annorlunda ut i framtiden. Men det förutsätter ju också att vi vuxna börjar ta in detsamma.

Jag tror att det är som så att dom som trycker ner andra, i själva verket mår väldigt dåligt själva. Och dom som bara pratar om andra orkar inte ta itu med sej själva och sitt liv. Och det glädjer mej att du säger att dom som inte accepterar dej för den du är inte ska få lära känna dej...det va lite av det jag skrev om tidigare...dom är inget att ha heller. Den rätten har du...det är ditt liv och du bestämmer vilka som ska få vara delaktiga i det...

Det kan vara lite klurigt det där med släkten...man ska inte stöta sej och helst vara trevlig också. Själv har jag ingen kontakt med 2 av mina syskon...vi är 4 st...men det gör mej inget...för vill dom inte acceptera mej för den jag är då får det helt enkelt vara. Och även dom tror att dom är bättre än andra...och tron kan som bekant försätta berg. Jag går min väg och dom får gå sin väg.